Här kommer fortsättningen... Del 1 kan du läsa HÄR:

Vi ringde in till förlossningen igen vid 5.15 och sa att, nu kommer vi in! Konstigt nog brydde jag mig om att fixa till mig lite innan vi åkte, mellan värkarna naturligtvis (tänk att det kan göra så j-a ont under värkarna, men mellan dem är man som vanligt!). Kammade igenom håret, satte på lite mascara och så. Snacka om att man är fåfäng ;-) T hämtade bilen och den korta vägen på någon kilometer till sjukhuset var lång! Varje litet gupp i vägen kändes, och från bilen upp till förlossningen hade jag 3 värkar! När vi väl togs emot där, så frågade dom var värkarna kändes mest. Och när jag svarade rumpan, så fick vi komma direkt in i en förlossningssal.  

 

Hela tiden uppmuntrade BM mig att andas. Hon satte på CTG och undersökte mig. Och döm av min förvåning när hon berättade att jag var helt öppen! Kunde inte fatta det, att jag hade klarat av nästan allt på hemmaplan! Vilken seger! Då hade jag inte överdrivit alla önskemål om att få åka in i varje fall... Fick direkt byta om till vit skjorta och fick lustgas. Det hjälpte mycket, och jag tyckte inte alls att den var äcklig som en del säger. Lite konstig smak kanske, men en ganska skön berusningskänsla som kapade smärttopparna. Fick lägga mig i förlossningssängen, och BM sa att det var ok att trycka på när det kändes så. Vilka krafter det bor i ens kropp, det var bara att hänga med!

 

Krystandet drog dock ut på tiden, och efter ett tag bytte dom ut CTG mot en skalpelektrod på hans huvud. Vid 6.30 fick jag reda på att den BM som hade skrivit in oss kvällen innan, nu skulle gå på sitt morgonpass, och hon ville gärna ta över om det var ok för oss. Och det sa jag absolut inte nej till, snarare tvärtom. Jag tyckte att BM som tog emot oss på natten var ganska arrogant eftersom jag upplevde att hon hade ignorerat alla våra samtal under natten. Hon peppade mig mycket, och det behövs! Mellan krystvärkarna småpratade vi om allt möjligt med Bm och undersköterskan. Om vilken typ av yoga jag tränade, hur jag hade lärt mig slappna av så bra, etc. Kände att hon sprutade bedövningsspray och la en spruta, och jag var jätterädd att det var för att jag var nära att gå sönder. Fick även varma handdukar, och det kändes underbart!

 

Kl. 8.34 kom han äntligen ut, en dag före BF, och efter nästan 2,5 timmars krystande! Det sved till, och plupp så låg han på min mage, varm och lite hal, och skrek direkt. Jag fick själv lyfta upp honom och kolla vilket kön det var. Sedan berättade BM att hon hade blivit tvungen att lägga ett klipp. Kände ingenting av själva klippet, jag var bra bedövad. Och hon var pedagogisk nog att inte berätta när hon gjorde det, eftersom det var min stora mardröm enligt förlossningsplanen. 25 min senare kom moderkakan, stor och fin!

 

Fick lite mer bedövningsspray och lustgas när hon sydde mig, så det kändes inte så mycket. Därefter fick jag byta skjorta och säng, och sedan prova på att amma för första gången. Efter underbar fika i ett annat rum, och telefonsamtal till dem där hemma, så var det dags att duscha. Skönt, men ganska snurrigt, och det såg ut som om någon hade blivit mördad på toaletten efteråt ;-) Innan vi lämnade förlossningen så pratade jag igenom morgonen med min BM. Hon tyckte att vi skulle göra en avvikelserappport, eftersom jag inte riktigt hade blivit tagen på allvar, och att jag dessutom hade fått rådet att bada, trots infektionsrisken... Nu tog visserligen krystningen så lång tid, men hade det tagit 3 krystvärkar så hade han kunnat födas hemma…

 

Vår lille prins var 53 cm lång och vägde 3 670 g. Trots att jag inte hade sovit på hela natten, och haft krystvärkar så länge, så var jag konstigt nog inte speciellt trött efteråt. Man blir nästan lite speedad av den enorma prestation man har utfört :-) Stannade på BB i 4 dagar, trots att jag egentligen inte trivdes speciellt bra. Kändes som om man aldrig fick vara själv någonstans.  Men samtidigt var det ju skönt att ha personal omkring sig som man kunde rådfråga i början. För det är inte helt självklart hur man ska amma eller rengöra en navel…

 

Förresten, ni kanske undrar över hur det gick för vår chinchilla… Jag ringde djursjukhuset när jag hade kommit upp på BB, och då berättade veterinären att hon precis satt med honom där och tänkte låta honom somna in. Kändes mycket märkligt att ligga med ett nyfött barn på bröstet, medan en annan varelse fick avsluta sitt liv… Glädje och sorg på samma dag…

Lillprins O - några dagar gammal