Idag har regnet fullkomligt vräkt ner hela dagen! Och tyvärr hade jag varken regnkläder eller ett fungerande paraply när jag skulle hämta barnen efter jobbet - utan bil... Så jag kom in genom dörren här hemma som en dränkt katt, och svor lite för mig själv. Men ibland måste man i dessa stunder inse hur jäkla bra man har det - trots att vardagen är rätt grå ibland. Vi har t.ex. förmånen att få hämta två små pigga och friska killar från dagis och fritids.

 

För exakt 3 år sedan såg läget inte riktigt ut så... Då tillbringade (som många av er redan känner till) jag och lille C en hel vecka på barnavdelningen på Halmstad lasarett. Från att han var en 9 veckors bebis med lite förkylning och rossel i halsen, till att hamna på akuten mitt i natten, med fullt pådrag av alla tänkbara specialister. Och en stackars 4-årig storebror mitt i alltihopa, som nog var ganska chockad av situtationen. Och vem var inte det... 

 

För exakt 3 år sedan satt jag ensam i ett rum på infektionskliniken, med en liten svag kille med lunginflammation. Med slangar i både huvud och svalg, och med en monitor som registerade varje hjärtslag... I de stunder skiter man fullkomligt i om det regnar ute eller inte. Men tyvärr glömmer man snabbt av hur fort livet kan ändras, och snart är man tillbaka i det vanliga tugget och klagar på väder och bråkiga barn. Men så är väl vi människor skapta antar jag :-)

 

Ikväll har jag i varje fall druckit mitt kvällskaffe i hemmets trygga vrå, med en tjattrande - och frisk - 3-åring vid min sida. Men jag kommer aldrig någonsin glömma de tuffa sjukhusveckorna (ja, det blev flera) på senhösten 2010. Hoppas att ni uppskattade denna lilla tillbakablick i bloggarkivet - om inte annat är det ett sätt för nya läsare att lära känna mig och min familj. Nu ska jag försöka få minstingen i säng - men jag tror att det blir lättare sagt än gjort ;-) Ha en fin kväll!